Ja sitter framför min data & funderar & funderar de ligger till så här tt i lördags efter ishockey matchen så åkte ja hem till mina förra föräldrar & skulle äta middag. ja hade haft en sån himla rolig kväll på fredagen . Men väl innan ja åkte hem på lördagen så sa mina föräldrar till mig att ja inte skulle höra av mig nåt mera till dom  de kom som en chock för mig. Så ja bara tog på mig mina kläder & gick därifrån & ja bara grät & då kände ja de att ja har ingen familj kvar nu & de va så ledsamt på ett sätt men ändå skönt på ett sätt. För nu slipper ja deras jäkla tjat. Men ja har frågat mig en sak hela tiden varför i helvete adopterade dom mig??? Mina vänner & släktingar har sagt de vissa av mina vänner att ja kommer att sakna dom men de kommer ja inte att görJa kommer nu att byta efternamn & flytta fort som bara den ifrån den staden som ja bor i nu ja vill inte bara råka gå p dom i stan. Vill inte ens se dom Har ingen som helst tillit till odm längre & inte min så kallade jävla bror heller. Han e sån himla svikare känner ja. Ja kommer inte att ha nån kontakt me han heller känner ja. Han kan dra så långt pipan kan nå han me. Men den ända ja kommer att sakna de e lilla hunden. Tyckte så synd om han när han bara kolla på mig me ledsna ögon när ja gick. Ja va så himla självmords benägen den kvällen så de inte va klokt. Hade de  inte vart för min killkompis som pratade mig till rätta så hade ja inte suttit här idag som ja sitter nu. Han sa de att låt dom inte vinna & de e de själviskaste du kan göra. Han e så himla underbar i mina ögon bättre killkompis kan man inte ha. Ja hoppas att ja snart får en lägenhet där ja skall söka. Så att ja kan börja att bearbeta de som har vart me en brapsykolog

Nu har de liksom gått 1år & 6månader sedan ja va me om en våldtäkt & ja känner de nu att den börjar att komma i kapp mig. Detta e inte så bra för ja kan bara förändras som människa över natten & de vill ja inte. Min kille som ja har uppehåll me han vet m att ja har fått ett typ återfall av de. Men ja vet inte hur han reagera för att nbär ja hade berättat så fick ja inget tillbaka. Ja tro att han blev ganska förbannad inte på mig dock utan på han som har gjort detta emot mig & min tjejkompis. Ja har inte kommit över de så himla bra som hon har gjort. Ja vill ju ingt säga till henne för att ja vill ju inte att hon skall börja att tänka på de igen. För vi hade ganska jobbiga veckor & dagar efter att de hade hänt Detta kommer att följa me mig hela livet & de kommer att vara så himla jobbigt & ja vet inte om min kille kommer att orka me de. Men de märker man efter ett tag han har stått ut hittils i alla fall så man får ju hoppas på att han står ut längre. De bästa me mina vänner & min kille e att dom märker så fort att de e nåt me mig när ja e deppig & när ja inte mår bra. Dom vet hur dom skall göra för att få mig glad. Ja skrev till min kille att ja behöver hans stöd men att de inte går nu för att vi har ett uppehåll just nu. Men ja vill ju ta detta me han öga emot öga me så vi får la se när de blir. ja e så rädd att han kommer att flippa ut när ja berättar hur ja verkligen mår & hur lite mat ja äter för att ja mår så dåligt. Ja vet atthan kommer att bli sur för att han gillar inte när såna här saker händer nån som han bryr sig mkt om. ja vet att han kommer att vara orolig att ja inte äter. Men han vet hur han skall få mig att äta & inte må dåligt. Ja bara sitter & gråter floder nu när ja skriver för att ja tänker så mkt på den dagen då de hände & att ja känner de att ja behöver min killes trygga närhet. Men men de e som de e